Hemma hos Tor & Oden

Du har säkert sett dem på tv, på Friends Arena eller mött dem när de marscherar fram på Stockholms gator i Beridna vaktparaden på väg till slottet. Men vad gör de två när de inte är på jobbet?
Följ med hem till ­rikskändisarna Tor och Oden.
Text & Foto Ulrika Malm

De två stora och ståtliga shirevalackerna Tor och Oden ägs av Beridna Högvakten. Det är Tor och Oden som har till uppgift att längst fram i ledet för den beridna vaktparaden bära pukorna med dess pukslagare. Drottning Elizabeth av Storbritannien skänkte 1989 shirehästen Mary till K1 och det var då traditionen att använda sig av shirehästar som pukhästar i paraden startades.
Valackerna är utan tvekan riktiga dragplåster och många kommer till de öppna stall- och ridhusvisningarna på Kavallerikasernen bara för att få träffa och klappa dem. Tor och Oden är vana vid stora och pampiga framträdanden och tar det mesta med ro.
När Tor och Oden jobbar står de uppstallade på Livgardets kavallerikasern i de nya fina stallarna tillsammans med de andra högvaktshästarna. Här har de det jättebra men så fort Tor och Oden har ledigt så åker de ut på landet till sin fodervärd Chris Holmstedt. Kunde Tor och Oden prata så skulle de nog kalla Chris för sin “mamma”. Både Tor och Oden kom direkt till Chris när de köptes in av Beridna Högvakten.
På landet har de stora kuperade hagar och långa dagars utevistelse innan de går in. Det är viktigt för Beridna Högvakten att deras hästar mår bra, är friska och håller sig skadefria. Att Tor och Oden till stor del bor ute på landet är en del av arbetet för god hästhållning som Beridna Högvakten verkar för.

Oden var den som köptes in först av de två. 2007 kom han som sexåring till Kavallerikasernen. Han skulle bära pukorna sida vid sida med Harry som redan fanns på plats. Harry, den stora, pampiga och mysiga shirehästen som hade vunnit allas hjärtan och som det dessutom skrivits en sagobok om (Harry och den Blå Prinsen av Lin Hallberg). Hur skulle Oden kunna mäta sig med honom? Oden är nämligen inte så stor för att vara Shire. Han är 174 cm i mankhöjd, så liten är han inte. Men han hamnar precis på den nedre gränsen för vad som är önskvärd mankhöjd för en shirehingst eller valack. Inte heller har Oden den långa svallande man och pannlugg som man så gärna vill se. Men Oden har många andra önskvärda egenskaper. Sammanfattat kan man säga att han är en riktig klippa. Där andra backar så lunkar Oden lugnt fram.

Ute på landet tar Chris och Oden långa ridturer i skogen, på ängar och på småvägar. Oden följer lika glatt med ut på en tur oavsett om det är andra hästar med eller ej. Det finns fina travbanor i närheten som de får rida på när travhästarna har gått hem för dagen. Här galopperar Oden gärna.
Det är fri galopp som gäller och Oden lyssnar direkt på Chris när hon vill ändra tempo eller sakta av. Mycket tid har lagts ner på att all kommunikation mellan häst och ryttare absolut inte sker med muskelkraft.
– Morötter! avslöjar Chris. Det går åt mycket morötter. Morötter och beröm. Jag tränar in allt med belöning. Det kanske låter fånigt men morötterna har till exempel hjälpt mig att lära hästarna att parkera vid uppstigningspallen och även för den delen att kliva ner i ett dike så att jag kan komma upp igen ifall jag har behövt hoppa av under ridturen.

Oden är inkörd men varken den Beridna vaktparaden eller Chris har kört honom. Däremot så blir det lite fartfylld pulkaåkning när snön tillåter.
Oden är 17 år och pensioneringen från den beridna vaktparaden närmar sig. Hästarna som används pensioneras nämligen helt eller på deltid vid 18 års ålder. Detta oavsett hur pigga och fräscha de är. Det gör man för att hästarna inte ska slitas ut och för att de ska få ett långt, aktivt och bra pensionärsliv. Vanligtvis flyttar de pensionerade hästarna till sina fodervärdar, så Oden kommer att behålla sin matte och alla kompisar när han pensioneras. Men det är inte dags än. Ännu så länge kan alla få se och klappa Oden på Kavallerikasernen, på Stockholms gator eller hälsa på honom när han är ute på turné.

Tor kom 2013. Då var han en relativt nykastrerad sjuåring med stort självförtroende – i alla fall ibland. Tor väljer nämligen ofta att söka tryggheten hos Oden när något är lite läskigt eller ovant.
Chris har tränat och tränat på att ta ut Tor ensam på ridturer men Tor föredrar sällskap. Helst av allt så ser han att Oden är med. Han går gärna bakom Oden med mulen i hans svans. Försöker ryttaren ta en annan väg än den Oden går så tar det inte lång tid innan en gnäggande Tor kommer springande tillbaka till Oden – precis som vilken ponny som helst.
Tor är inte så mycket för långa galopper men han älskar att busa och ifall någon av de andra hästarna brallar så hänger Tor gärna på. Då känns det att han är en stor häst med mycket kraft. Roligast att busa med på ridturen är kompisarna Shy och Fiona och det gäller att ryttarna har is i magen när Tor tar sig några rejäla skutt. Det finns mycket glädje i Tor och det handlar aldrig om att testa eller att ha av ryttaren.

I hagen kan Tor göra allt för att få Oden att leka. Oden är inte lika entusiastisk men skam den som ger sig. När det kommer besökare är Tor först fram och alltid lika glad. Det är ingen slump att de flesta fotografierna är på Tor – han är ju den som kliver fram och trycker sin mule mot kamerans lins.
Effektivt ställer han sig framför Oden och poserar för kameran.

Oden och Tor står på en gård med mycket mark. Både sommar- och vinterhagarna är stora och kuperade. Allt hö och hösilage kommer även därifrån vilket är till en enorm fördel speciellt nu när det är kris med grovfoder över hela landet. Stallet är ett mindre kollektivstall där alla hjälper till och det är lätt att anpassa allt vad det innebär med in- och utsläpp, foder med mera efter den enskilda hästens behov.
– Det är tur det, säger Chris, för Oden är ganska känslig för insekter så om någon i stallet ser att han vill in så tar de in honom så att han får vila i sin box. De andra i stallet behöver oftast inte fråga för alla vet hur alla vill göra med sina hästar. Minsta tvekan så ringer vi bara och tar reda på hur det ska vara.
– Vi är inte så många i stallet och vi känner varandra väl. Vi har stallmöten och stallschema. Ibland så tycker vi inte att saker ska skötas likadant men hittills så har vi alltid kommit överens, berättar Chris.
– När Oden och Tor är här så har jag fått fullt förtroende att bestämma precis hur jag vill sköta killarna och hur de motioneras. Självklart gör jag ju inte vad som helst utan att det är godkänt av Livgardet.
I början så var det jättenoga med att de inte skulle få lång päls och bli för lurviga men i längden så har alla insett att det helt enkelt får bli lite lång päls och lerinpackningar när man är ledig och är hemma på landet.
– En sak jag verkligen är jättenoga med är deras ben, hovskägg och karleder. Det får inte bli fuktigt och smutsigt, vilket det lätt kan bli med det stora hovskägget. Jag spolar inte av benen utan jag kammar och borstar varje dag. Smörjer ifall det behövs. Sedan går det åt en hel del pälsglans till deras manar och svansar. Jag måste hålla man och svans tovfria och då använder jag pälsglans för att inte slita för mycket på taglet.
– Jag ägnar många timmar per dag i stallet med hästarna för att de ska ha det bra och se till att de är utvilade, glada och i fin form när de kommer tillbaka till jobbet, säger Chris.

Tor och Oden har jättestora hovar och det är inte helt lätt att sko dessa giganter. De skos först och främst när de är på Kavallerikasernen, av Livgardets egen hovslagare. Han har även specialtillverkat Odens skor som behöver vara anpassade efter Odens lite svåra hovar. Tor har mycket fina hovar och går lätt att ha barfota men eftersom hästarna går så mycket på asfalt så skos båda.
– Oavsett om man vill ha skor eller ej så kräver den här typen av hästar en hel del av den som skor eller verkar. Det är tungt och tar tid. Många hovslagare vill inte ta sig an så här stora kallblod av förklarliga skäl. Det kan också bli extra dyrt för hästägaren att sko ett kallblod så jag tror att det är ett skäl till att inte fler har shirehästar eller andra tyngre raser. Men ifall man lär hästarna att ha hoven på ett hovstöd och ser till att det inte går för lång tid emellan, så behöver det inte bli för jobbigt, menar Chris.

Även om vistelsen på landet mest ska vara semester, mys och motion så jobbar Tor och Oden litevid sidan av. De brukar åka iväg till äldreboenden som finns i närheten och hälsa på. Det är mycket uppskattat av alla och de som kan klappar och ger hästarna godis. Många äldre har egna erfarenheter av hästar och minnen väcks till liv.
   – Ibland så händer det att äldre som inte har varit kontaktbara börjar prata med hästarna och då blir man nästan tårögd, säger Chris.
Själv har Chris en autistisk son som älskar Tor och Oden. Han går på en daglig verksamhet med andra som också har autism. Varje sommar kommer de ut till stallet och de som vill rider en tur på Tor, Oden och några av de andra hästarna.
– Tor och Oden är som klippta och skurna för det här. Det finns nog ingen som inte faller för deras charm. De sprider så enormt mycket glädje till alla som träffar dem.

Fakta om Shirehästen
Shirehästens ursprungsland är England. Den avlades fram för att kunna användas i strid. Det behövdes nämligen en stor inhemsk häst som klarade att bära riddare med tung rustning. När det inte längre fördes krig med riddare till häst så började shirehästen användas som en stark och relativt snabb transportör av främst varor och gods. Senare drog de även kanalbåtar, spårvagnar och omnibussar. De jobbade också på fälten och i skogen. När rasen var som störst fanns det över miljonen shirehästar i England men på 1960-talet hade antalet sjunkit till några tusen och rasen var starkt hotad. Tack vare entusiastiska uppfödare av rasen så lever shirehästen kvar och man kan ana en ökad popularitet för Shiren både som ridhäst och körhäst. Kanske inte så konstigt att de är omtyckta, då de är kända för att vara lugna, snälla och vackra. En Shirehäst kan vara svart, brun, rödbrun eller skimmel. Vita tecken är vanligt men den får inte övergå till skäck. Ston kan vara stickelhåriga men det godkänns inte hos hingstar. De ska ha lång, rak, silkeslen man och rejält med skyddshår på benen. En godkänd hingst ska vara minst 173 cm i mankhöjd och de väger då från 900 kg till ca 1100 kg. Ston får vara mindre, från 163 cm i mankhöjd.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *