Hästens röst

En ny antologi från en grupp forskare ger en ny syn på hästen och vår relation till den – om hur vi kan förstå hästen bättre, ge den en starkare röst och om vilken etik vi behöver utveckla i relation till hästen.
– Jag har sett så mycket hästplågeri i mina dagar, säger Mari Zetterqvist Blokhuis som är en av författarna, men hon menar också att det sker en utveckling:
– Nu ser man mer hästen som ett tänkande, kännande djur.
Text Catharina Hansson

En ny antologi, Equine Cultures in Transition: Ethical Questions, handlar om relationen mellan häst och människa. Den är ett resultat av en konferens om forskning kring relationen människa-häst med humanistisk/samhällsvetenskaplig inriktning som arrangerades i Stockholm i oktober 2016 och är kanske den första bok som på en akademisk nivå tar upp den etiska aspekten av relationen häst-människa.

Mari Zetterqvist Blokhuis var med och arrangerade konferensen och har också skrivit ett avsnitt i boken.
– Det var första gången en konferens handlade om relationen mellan häst och människa ur ett humanistiskt och samhällsvetenskapligt perspektiv. Där skapades ett community med forskare som nu träffas vartannat år och vi har initierat ett helt nytt forskningsfält som handlar om den förändrade synen på relationen häst-människa, berättar hon.

Vad är det som har förändrats?
– Man ser numera hästen mer som ett subjekt. Fortfarande i ridhandböcker beskrivs hästen ofta som ett objekt, ett tomt blad som man ska fylla. Lite så som man såg på barn förr i tiden. Nu ser man den som ett subjekt med egen agens. Ett tänkande, kännande djur. Man ser dem mer som egna individer med egna tankar och känslor, och man reflekterar över vad de tycker om och inte.
– Man känner efter, hur mår min häst idag? Känns den trött? Är den upprörd för att det har kommit in nya hästar i stallet? Jag hoppas att vi ska se mer av det även på ridskolan där man går in till hästen och – tjong! – slänger på grejorna. Att man mer försöker ta sig tid att hälsa på hästen och se hur den bemöter sin ryttare. Och att man som ryttare anpassar sig mer till vilken typ av individ hästen är.
– Boken tar upp frågor om hur man kan förstå hästen bättre som en social medaktör, om hur vi kan ge hästen en starkare röst och om vilken etik vi behöver utveckla i relation till hästen.

Mari doktorerade nyligen i hur ryttaren kommunicerar med hästen och hur tränaren kommunicerar med ryttaren och intervjuerna från den studien ligger till grund för hennes kapitel i boken. Det fanns grundläggande skillnader i hur man beskrev hästen:
– Vissa sa ”hästen är mitt verktyg” och andra sa ”hästen är min partner.
Mycket har hänt, inte minst när man ser det i ett längre historiskt perspektiv.
– Idag, när man ser på gamla tavlor med kungar så går hästen med skarpa bett och gapar. Man har varit så van att se de här tavlorna, men idag reagerar man.
– Förr, när jag hade en häst som körde ut tungan, då sade man åt mig att dra åt nosgrimman. Jag har sett så mycket hästplågeri i mitt liv, även från välrenommerade ryttare och tränare. Man sa att man skulle ”rida igenom” hästar och det kunde betyda att man tvingade hästen att gå i en viss form genom hårda hjälper. Jag har sett folk sparka och hacka med sporrar och till och med piska hästen i huvudet. Det var mycket bestraffning och tvång förr i tiden.

Mer om boken

Jonna Bornemark, som också var en av arrangörerna bakom konferensen, har varit redaktör för boken och även skrivit. Hon tar bland annat upp hur nya metoder måste utvecklas för att vi ska få en bättre förståelse mellan häst och människa.
Petra Andersson skriver om hästar i psykoterapi, där hästen ibland underlättar relationen mellan patienten och terapeuten, men andra gånger är mer viktig än människorna.
Frågan om ledarskap över hästen kontra partnerskap med hästen är en annan aspekt som boken belyser, liksom positiv kontra negativ förstärkning i hästträning.
Kirrilly Thompson som har trettio års erfarenhet som tränare och ryttare i dressyr problematiserar dressyrridningen som tävlingsform, estetik och etik och synliggör att de officiella reglerna baseras på en uppfattning om kontroll av hästen och hästens underkastelse. Hon föreslår ett paradigmskifte där reglerna istället ska stödja en mer etisk relation mellan häst och människa.

Antologin är ett resultat av forskningsprojektet Equine Cultures in Transition på Södertörns Högskola och utgiven av förlaget Routledge.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *